Attigårdens kennel

Vi föder upp Golden Retriever sedan mitten på sjuttiotalet.

Våra hundar används både till praktisk jakt, utställning och lydnad , bruksarbete och som tjänstehundar - framför allt räddningshundar - med bra resultat. Vi har också levererat en hund som utbildats till ledarhund i Norge. Dean - från vår P-kull - är nu ögon till en ung synskadad tjej i Norge. Våra hundar är inte minst trygga familjemedlemmar - inte minst viktigt i dagens samhälle. 

Vår målsättning är att behålla en golden retriever som har dom rasspecifika egenskaperna - vänlig, följsam, sund, apporteringsvillig , nyfiken och orädd - och som lever upp till rasbeskrivningen extriört. En Dual Purpose Golden!

Här skriver vi och berättar lite om de planer som finns för framtiden. Detta för att informera besökaren om vad som är på gång och för att han/hon ska känna sig välkommen och som en del i Attigården-familjen. 

Det blev inte alls som vi planerat 2016- utan livet tog en helt ny vändning.

Hans avled hastigt och oväntat den 12 april Jag blev ensam efter 50 år tillsammans - och 48 år som gifta. Med stöd av min fantastiska familj - Ewa och Fabian och Hans systrar, min bror och brorson - så går livet vidare. Jag klarade av min 70-års dag - och blev väldigt firad. Jag har ordnat upp bouppteckning, sålt traktor, ordnat med bilar och släpvagn, bytt fönster på Storåsen och jagat något mer än jag brukar. Fabian bor här hos mig - han har fått jobb på Östrand - till juni i åri första hand,

Ewa söker jobb i Sundsvall - så nu hoppas jag på att familjen kan samlas igen. Det blir så glest mellan besöken annars. Men tur är att jag har Fabian hos mig.

Jag har gjort dom FB-R jag lovat, dömt några viltspår också.

Jobbet är kvar -2 resor till Italien avklarade i ett projekt. Fortsätter till dess allt är genomfört enligt  plan.

Hans  dagen innan han avled med Svarten på vattentrask.

Hans har fått sitt sista vilorum i skogen på berget ovanför vårt hus. Allt enligt Hans önskan.

Vi har firat Fabians 20-årsdag och Ewas födelsedag under 2016. Med många vänner på besök.

Julen klarades av bra även om det blev väldigt annorlunda utan Hans. Nu går vi mot vår och jag ser framemot valpar. Svarten hänger med än - fast nog märks det att åren tar ut sin rätt.

Läs alla inlägg »