Om Attigårdens kennel


Attigården är inte bara hundar. Vi tillsammans med våra valpköpare och andra hundälskare är en väldigt stor familj. Förutom på kurser, tävlingar, prov och utställningar ses vi också varje sommar och tränar, leker och umgås på vårt årliga läger.

Familjen består av Hans och Solveig, vår dotter Ewa och hennes sambo Niklas samt Ewas son Fabian. I familjen finns också Tobias och Anna - barn till Ewas förra make Morgan. Likaså har vi Amanda med familj i Göteborg. Amanda är dotter till kollegor till oss - och har funnits som en viktig del av vår familj sedan hon föddes. Vi har också fyra extra barnbarn i Östersund - Adam, Lucas, Elias och Freja - Camilla Hanssons barn. Camilla är en före detta valpköpare som blev kvar hos oss som extrabarn.

Attigården är också vårt hus och den plats där vår familj samlas. Huset är byggt 1868 och har en historia kopplad till Tunadals sågverk. Huset köptes omkring 1960 av Hans föräldrar för att bli Erikssons Hundpensionat. Attigården ligger vid sidan om vägen till Alnön.

Vi har nära till skog och till natur. 1975 byggde vi ett hus i anslutning till Attigården för att kunna hjälpa Hans föräldrar med hundpensionatet och kenneln. 1984 när dom bestämde sig för att flytta till en lägenhet så köpte vi Attigården och sålde därmed vårt hus till en underbar familj - Lilliesköld. Dom bästa grannar man kan ha.

Förutom Attigården så har vi också ett litet lantbruk i Storåsen, Jämtland som är Solveigs föräldrahem. Vi är där så ofta vi kan, inte minst för älgjaktens skull. Det är vårt andningshål. Där finns lugnet i tillvaron samt vår härliga granne Eivor Reutne samt Svartens bror Nelson.

Kennelns historia

Kennel Attigården startade i början av sextiotalet med uppfödning av Schäfer, av Willy och Folke Eriksson (Hans föräldrar). Kennelnamnet är efter den första Schäfertiken Korad Atti. Willy och Folke köpte en nedsliten gård och byggde ett hundpensionat där, vilket drevs parallellt med kennelverksamheten. Förutom Schäfer så födde de också upp Yorkshireterrier och Mellanpudel. 1975 byggde vi ett hus bredvid Willy och Folke. Willy hade redan 1973 fått en Goldentik som lämnats in på hundpensionatet, tyvärr blev tiken ihjälkörd första veckan i sitt nya hem. Willy släppte dock inte tanken på att få äga en Golden Retriever igen. Så när vi flyttade in i vårt nya hus så var redan Laika beställd- stammodern till våra Golden. Hon kom från en liten uppfödning utanför Sundsvall. Laika var efter NUCh Country Boys Golden Camillo och Zorwinn´s Zoritha. I och med att Laika kom (på vår dotter Ewas 5-års dag) så flyttade också Atti (Folkes Schäfertik) till oss på eget bevåg.

Laika tog mycket snabbt sina 3 certifikat på utställning, trots en ovan matte. Hon tränades för bruksspår och lyckades med husse som förare bli uppflyttad till lägre klass. Viltspåret klarades av tidigt. Då var det meriterande för jaktklass på utställning. När Laika kom till oss visste vi inget om jaktträning och apportering. Husse lyckades dock få apporteringen att fungera och startade också på några jaktprov. Tyvärr så kom vi igång alldeles för sent och lyckades aldrig få något pris på jaktprov. Laika parades 1978 med NUCh Caliph of Yeo. Hon födde 10 valpar, alla friska, alla mycket vackra och trevliga. Av 10 valpar så var 8 av CK-kvalitet. Mest meriterad blev Int och Nord Uch Attigårdens Golden Alex, tätt följd av vår egen Ariana som tog 3 certifikat på utställning och var viltspårsmeriterad. Grunden för vår uppfödning var lagd!

Willy och Folke står som uppfödare för Attigårdens första Goldenkullar, innan vi blev delägare och till slut övertog både hundpensionat och kennel. Från 1979 till 1986 drev vi ”Erikssons Hundpensionat”. Kenneln utökades med Rysk Fläckig Stövare, en drivande hund som passar för våra snöförhållanden. Efter att först ha lånat en hanhund, Gajann, köpte vi en tik från Finland, Taiga. Tyvärr fanns det ingen hane till Taiga så det blev aldrig några valpar. Intresset för Schäfer fanns kvar och när Willy och Folke inte längre ville ha uppfödning beslöt vi att försöka behålla Schäferstammen med sina bra bruksegenskaper. Vi köpte TjHThorhus Kaprise och tog också valpar efter Attigårdens Zindy korad, bruks- och lydnadschampion. Zindy fick två kullar ,den ena drabbades av matstrupeförstoring och den andra bestod av enbart tre hanar. Med det slutade Attigårdens egna linjer, efter Kaprise fick vi heller inget avelsmaterial p g a ärftliga sjukdomar. Vi köpte in en ny tik, Akjas Atti, tyvärr var hon den enda i sin kull som hade höftledsfel. Men hon finns kvar i familjen, tränas och tävlas flitigt av sin nya förare Maj Bergner. Planering pågår för att åter skaffa Schäfer. Attigården utan Schäfer är inte Attigården.

Svarten med husse Hans Eriksson